Iron Steel's eller den stora brittiska gruvingenjörs- och järnmannasammanslutningens möte i Stockholm och förhandlingar, blev jag i september antagen till fast medarbetare.
Ungefär samtidigt härmed inträdde i Svenska Dagbladets redaktion såsom redaktionssekreterare och arbetschef Carl Gustaf Tengvall, och med honom blev det som man säger luft i luckan. Ung och frisk, snabbtänkt, vaken, impulsiv, energisk, uppslagsrik och mångsidigt intresserad, ägde han ypperliga förutsättningar för journalistens värv och för en ledande ställning. På honom kunde man tillämpa det cæsariska uttrycket veni, vidi, vici. Han kom nämligen som en virvelvind, han såg mycket, som andra inte sågo, — särskildt hade han en underbar förmåga att ur andra tidningar klippa vad som var användbart för Sv. D. —, och han segrade, ty det var i mycket tack vare honom, som tidningen vann sin snabba och lysande framgång. Medan Key handhade det maktpåliggande och säkerligen ej alltid bekymmerfria värvet att upprätthålla och trygga företagets ekonomi och skötte den redaktionella ledningen, var det nämligen Tengvall, som i detalj fullföljde hans intentioner och ledde och främjade den journalistiska utvecklingen.
Samarbetet med Tengvall var i allmänhet mycket angenämt och avlöpte oftast utan några sammanstötningar. Han kunde visserligen uppträda ganska despotiskt, men detta är en god och kanske nödvändig sak bland ett ofta så oberäkneligt släkte som publicisternas, och med sitt koleriska temperament var han stundom häftig och uppbrusande. Dock var han aldrig sen att godtgöra en förlöpning eller möjligen begången oförrätt,
180
