och vid sidan av tjänsten var han en god, underhållande och vänfast kamrat. Han var mycket mån om att höja och upprätthålla publicisternas anseende och sociala ställning, och den rensning, han efter sitt inträde i Sv. D. gjorde för att avlägsna några mindrevärda och oberäkneliga element och som här och var blev föremål för klander, var fullt berättigad. Vad mig personligen vidkommer behandlade han mig alltid och efter de första veckorna, då han iakttog en viss kylighet och det föreföll mig som om han undersökte vad jag egentligen var för sorts figur, med stor vänlighet. Sedan han kommit under fund med, att jag dög till något, höll han mig också så varm med uppdrag och arbete, att den Montanska utsagon om mina ringa förutsättningar för yrket kom på skam. Emellertid vill jag tillägga, att jag mången gång kände mig föga trakterad av hans uppdrag och höga föreställning om min användbarhet. Han hade sålunda en alltför hög tanke om mina umgängesgåvor, och detta föranledde honom att ofta anlita mig för intervjuer av både in- och utländska celebriteter — denna av honom älskade men av mig djupt avskydda form för modern jour-
181
