affektionsföremål och med tillhjälp av detta efter en stund kom i rapport med någon ande, som under jordelivet stått nära personen i länstolen. När turen kom till kammarherre Magnus Lagerberg, lämnade han mr Peters en liten sidenklädd plånbok, vari låg porträttet av ett fruntimmer. Om en stund förklarade mr Peters, att han såg denna dams ande, beskrev hennes utseende m. m. och sade att hon i livstiden varit förenad med kammarherrn med varm kärlek o. s. v., men att hon ej var hans maka. På mr Peters' fråga om det förhöll sig så, svarade kammarherren, att det vore alldeles riktigt samt upplyste det häpna sällskapet om att porträttet föreställde hans några år förut avlidna, högt älskade syster. Allmän förvåning och beundran. Även flera andra försök lyckades fullkomligt, prinsessan triumferade och mr Peters betraktades som ett överjordiskt väsen. Då turen kom till mig, framkallade mr Peters en ande, vars utseende enligt hans beskrivning fullkomligt överensstämde med min bortgångne vän och gynnare, den berömde polarforskaren Nordenskiölds. Jag blev mycket förvånad häröver, isynnerhet som jag ej lämnat mr P. något affektionsföremål, som på något sätt stod i samband med Nordenskiöld, utan ett ritstift av silver, som jag några dagar förut hittat på gatan och som var mig fullkomligt likgiltigt. Mr Peters' underbara förmåga fick emellertid sin mycket naturliga förklaring, då jag senare på kvällen av prinsessans svåger, baron Henrik Lagerbielke erfor, att hon av honom erhållit upplysningar såväl om mig som om Lagerberg och flera andra av de personer, som skulle placeras i länstolen. Det var ju alldeles tydligt att hon låtit mr Peters få del av dessa upplysningar,
183
