kanske, som Henrik Lagerbielke tillade, med bistånd. av Röda Fjädern.
Om mr Peters vill jag tillägga, att han var en mycket liten och mager man, vars bleka och asketiska utseende ganska väl kunde tyda på umgänge med andar. Detta hindrade dock ej, att han satte värde på mer materiella njutningar. Efter den på seansen följande supén utvecklade han en fenomenal aptit, som kom den fritalige gamle goddagspilten överste Selim Hejkenskiöld att med en blandning av avund och beundran utbrista: »Det var f—n till medium!»
Genom den artikel, vari jag i Sv. D. skildrade seansen hos prinsessan, ådrog jag mig hennes onåd och fick till följd därav ej vara med vid mr Peters' förnyade uppträdanden, liksom ej heller vid de tillställningar, som höllos ett par veckor senare med ett tyskt kvinnligt medium som attraktionskraft. Detta var skada, ty jag erfor sedan, att detta medium icke blott på ett osynligt sätt kom i rapport med andevärlden, utan även materialiserade andar. Det skulle ju ha varit högeligen intressant att få se Röda Fjädern och kanske prinsessans avlidna gemål m. fl., men den förnöjelsen gick jag tyvärr miste om.
Bland annat samarbete, som jag hade med Tengvall, var redigeringen av Sv. D:s såsom en särskild publikation under några år utgivna jultidning Vinterbloss. Vanligen utgjordes innehållet i denna av ett enda ämne, som belystes och av skilda pennor skildrades från olika synpunkter. Ett år hade han hittat på, att innehållet skulle handla om mannen och skrivas uteslutande av fruntimmer. Enligt programmet skulle det inledas med en artikel om konung Oscar som
184
