»Sveriges förste gentleman». Fastän jag en gång förut[1] skildrat det ganska drastiska förloppet vid denna artikels tillkomst, tillåter jag mig att här återupprepa historien. Den är nämligen synnerligen upplysande för Tengvalls redaktörsegenskaper.
När tidpunkten nalkades för publikationens sättning och tryckning, föreslog jag T., att vi skulle anmoda kungens ungdomsväninna och trogna sällskap under Marstrandssejourerna, grevinnan Mathilda De la Gardie, född von Kræmer, att författa artikeln. Detta gillade han, och jag tillskrev följaktligen grevinnan och anhöll vördsamt att hon skulle sända en skildring, »vilken hon utan tvivel bättre än någon annan kunde skriva, etc». Det några dagar efteråt anlända svaret var mycket vänligt, men innehöll avslag på grund därav, att »ämnet var alldeles för högt och stort» för avsändarinnans ringa förmåga. Grevinnan föreslog emellertid att jag skulle vända mig till författarinnan fru Mathilda Lönnberg, men även från henne ankom ett avböjande svar och vi befunno oss i ett svårt dilemma. Tidningen skulle gå i pressen om ett par dagar, och det var ingalunda lätt att finna något lämpligt fruntimmer för författarskapet. Efter många förslag hit och dit, i vilka åtskilliga mer eller mindre skrivkunniga damer inom den högsta societeten passerade revy, sade Tengvall plötsligen: »Du får själv skriva artikeln och underteckna en kvinnlig signatur.» På så sätt tillkom uppsatsen »Sveriges förste gentleman» av »Friherrinnan***», illustrerad av en mycket vacker fotografi av konungen vid sitt skrivbord ombord på Drott. Härmed kunde
- ↑ I Sv. Dagbladet d. 1 maj 1922 med anledning av tidningens 25-årsjubileum.
185
