faktorer, nämligen ett mycket godt minne, en ganska omfattande personal- och lokalkännedom, särskildt beträffande Stockholm, och på lyckan att ha haft vidsträckta förbindelser inom den vetenskapliga världen och i kulturellt intresserade kretsar. Det arbete, jag med bistånd av dessa faktorer utfört i tidningens tjänst, har huvudsakligen fallit inom Stockholmsforskningens område och för uppmärksammande och främjande av forskningsresor, biologiska havsundersökningar o. s. v. Inom dessa fack torde mitt arbete i tidningens tjänst ha medfört något gagn, och jag har därför alltid med jämnmod burit de anmärkningar, som emellanåt framställts t. ex. över att jag i alltför stor utsträckning tagit utrymmet i anspråk för polarforskningens och oceanografiens intressen. Jag har tröstat mig med, att det egentligen är genom dessas tillvaratagande och främjande, som Sverige under det senaste halvseklet upprätthållit sitt internationella anseende, medan den politiska och sociala utvecklingen däremot visat en sorglig dekadans.
Även på många andra intresseområden än de nu berörda ha de förutsättningar för medverkan, jag tilläventyrs ägt, tagits i anspråk. Bland annat har jag sålunda varit Sv. D:s korrespondent vid ett flertal utställningar, kongresser o. s. v. Denna rörliga verksamhet inleddes år 1900 med det hedrande uppdraget att skildra världsexpositionen i Paris. Det var på Tengvalls förslag som Key anförtrodde mig denna mission, vilken jag i betraktande av den jämförelsevis korta tid, som jag varit i tidningens tjänst, uppfattade såsom en utmärkelse — ett insegel på att den tillit, jag i motgångarnas och olyckans dagar hade satt till
187
