och tröttande resan krya och levnadsfriska skaran till välkomstfest hos svenska klubben vid Rue Chaussé d'Antin. Bland de många talen, som höllos vid denna glada och trevliga bankett, märktes ett av överstelöjtnant Balck, vari han efter att ha erinrat om att tiden för uppbrott var inne förmanade gymnasterna att motstå pariserlivets frestelser, så att de kunde vara i fullgod form vid de förestående uppvisningarna. Detta var ju mycket förståndigt, men jag fruktar för, att det vann blott ringa gehör, och det hade ju också vittnat om en betydande självövervinnelse, om dessa friska och levnadsglada ungdomar redan kl. 12 på natten hade gått hem och lagt sig hos K. F. U. M. i stället för att inleda bekantskapen med detta underbara Paris, som de hört så mycket talas om och vars nöjesliv pulserade starkast under dygnets småtimmar. Jag har också all anledning antaga, att varken Olympia, Maxim eller Moulin Rouge saknade ett svenskt gymnastiskt inslag både denna och närmast följande nätter.
Emellertid hade detta ej någon inverkan på truppens prestationsförmåga, vilken tvärtom vid de tre uppvisningarna i Gymnase Voltaire visade sig vara utmärkt samt också väckte stort uppseende och rönte stormande bifall. Vid den tredje av dessa uppvisningar, den 8 juni, var konung Oscar, som dagen förut anländt till Paris, närvarande. Han ledsagades av sin franska kavaljer amiral de Maigret, den svenska uppvaktningen med överhovjägmästaren Ankarcrona i spetsen och ministern Åkerman samt emottogs av överstelöjtnant Balck och de övriga svenska officerarne. Sedan musiken spelat svenska folksången, hälsade kungen gymnasterna med »God dag, gymnaster!» som besvarades med ett
196
