Knappast hade Uppsalasångarna rest, förr än Saga-kadetterna med prins Wilhelm i spetsen anlände och åter fäste uppmärksamheten på Sverige. Med anledning av deras besök, som varade några dagar, under vilka de voro franska statens gäster, gav marinministern, mr de Lanessan, i det magnifika palatset vid Place de la Concorde en bal, som var en av de mest lysande under utställningen. Jag iakttog där med nöje och tillfredsställelse, hur våra unga sjöofficersämnen ej blott med liv och lust roade sig utan även uppträdde med en elegans och säkerhet, som ställde deras kolleger och ciceroner i Paris, kadetterna från franska korvetten Borda, i skuggan.
I mitt korrespondent-uppdrag ingick emellertid icke blott att skildra utställningen och speciellt svenska tilldragelser i Paris utan även annat, som kunde vara av intresse för Svenska Dagbladet. Det var naturligtvis ingen brist på ämnen. Jämte beskrivningar över höns-, hund-, blomster- och fruktutställningar, fäktuppvisningar o. s. v. kunde jag sålunda hemsända skildringar om utfärder i Paris' omgivningar och om märkligare fester i staden. Den minnesrikaste av de senare var firandet av nationaldagen den 14 juli. Jag var då i rörelse från tidigt på morgonen till sent på kvällen, och för att kunna komma vida omkring och hinna se så mycket som möjligt, hyrde jag en droska för hela dagen.
De parisiska droskkuskarna äro ofta trevliga karlar och synnerligen användbara som kunskapskällor och nyhetsförmedlare. Den, som jag denna dag engagerade, var livligt intresserad för politik och tillika mycket meddelsam, vilket gjorde att jag fick mycket nöje av
202
