rum. Baron Bildt tillade, att han trodde, att jag var den ende svenska journalist, som fått tillstånd att närvara vid högtidligheten, varför jag framförde mitt särskilda tack.
Sedan jag användt några timmar på att förnya bekantskapen med London, reste jag till Windsor och fick ett rum på »Vita hjorten», ett litet gammaldags hotell och värdshus, där man tog ett pund som pant på att jag skulle göra rätt för mig; men sedan jag visat lord Clarendons inbjudningskort, behandlades jag som kunglig bröllopsgäst, d. v. s. med all tänkbar respekt och artighet. Detta kort beredde mig även förmånen att få tillträde till det gamla muromgivna slottet. Jag slog mig ner på en av de höga vallarna och tillbragte ett par timmar i den härliga sommarkvällen med att beundra utsikten uppåt Themsen och det underbart vackra landskapet med dess frodiga grönska och mjuka linjer. När jag följande dag kl. strax efter 12 infann mig vid S:t Georges Chapel, blev jag av en kammarjunkare anvisad plats på första bänkraden i skeppet och fick härigenom en utmärkt möjlighet att beskåda de snart anländande, särskildt inbjudna gästerna bland den engelska aristokratien och den ståtliga processionen med de kungliga personerna och deras uppvaktningar.
Det var ett lika lysande som fängslande skådespel, ty många av de intågande damerna voro fulländade skönheter, och den mängd juvelprydda hertiginne-, markisinne- och grevinnekronor, som de jämte andra smycken exponerade var praktfull. De färgrika hov- och militäruniformerna och betjäningens medeltida dräkter voro även av anslående verkan; men uppmärksam-
215
