att svara, men då han åter lugnat sig och frågade om orsaken till min pessimistiska uppfattning, sade jag att jag trodde, att den stora allmänheten hyste mycket ringa intresse för polarforskning och att man ej kunde beräkna någon större avsättning för ett verk, som skulle kosta trettio kronor, kanske mer. Jag tror också att utgången visade, att jag hade rätt och att Antarktis hjärta, som i två digra volymer förelåg färdig på våren 1910, blev en ekonomisk missräkning för förlaget. Mitt samarbete med dettas koleriske chef blev emellertid under publikationens fortgång av angenämaste beskaffenhet.
Med Shackleton kom jag under hans vistelse i Stockholm i ganska livlig beröring. Han var en sällspordt sympatisk man, vänsäll och anspråkslös, en kraftnatur, som med skotsk energi och seghet förenade idrottsidkarens friska äventyrslust samt djupa vetenskapliga intressen.
Det är bekantskapen med sådana män, som gör att livet blir innehållsrikt och värdt att leva, trots alla de politiska, sociala och kulturella försyndelser, med vilka mänskligheten under de senare decennierna liksom ofta förut förbittrat och försumpat sin tillvaro. Lyckligtvis ha vi här i Sverige särskildt inom vetenskapens värld ej behövt sakna sådana män, som i handlingskraft och i dådrik verksamhet för ideella mål varit och äro Ernest Shackletons likar. Jämte de i det föregående omtalade vill jag i främsta rummet nämna Sven Hedin, med vilken jag både i Sv. D:s ärenden och privatim under många år stått i beröring och i vänskapligt förhållande. Vår bekantskap ingicks redan på 1880-talet, i Nordenskiölds umgänge; under de se-
228
