lands och Frankrikes avund mot Tyskland på grund av dess finansiella maktställning och stigande betydelse som kolonialmakt. Visserligen har man sökt blanda bort korten och kastat hela skulden på Tyskland, som ju också på grund av nederlaget i det ekonomiska krigförandet hårdast drabbats av efterräkningarna; men det kan ej lida något tvivel om att det, då katastrofens orsaker en gång bli klart och opartiskt klarlagda, skall bli den franska nationen, som får bära ansvaret för det sedan 1914 rådande världseländet, liksom densamma gjort sig skyldig till de flesta andra olyckor, vilka under århundraden hemsökt Europa och andra världsdelar. För svenskar, som i likhet med mig hysa denna uppfattning, har världskampens utgång naturligtvis varit en stor missräkning och insikten om de ringa utsikterna för vedergällning och rättvisa ett lidande. Den nästan enda lindringen i detta har varit och är att leva i fantasiens värld, en förmåga, vari jag för egen del under många decennier tränat mig för att vinna en ersättning för verklighetens otrevnad och bakslag särskildt på de politiska och sociala områdena. Till och med den förmätna inbillningen, att jag hade makt att ingripa i världshändelserna har ej varit mig främmande, och det har sålunda i drömmen eller fantasien händt att jag suttit till doms över de politiska missdådarna och att följden blivit den att de allesammans, ingen nämnd och ingen glömd, fått vandra till galgen.
Denna bekännelse kan naturligtvis endast påräkna intresse från psykologiska synpunkter och som exempel på hur världskriget kunnat förråa en individ, som eljes ej är mordiskt anlagd och som visserligen aldrig
242
