dess bemedling söka erhålla tullfrihet för införseln till England och Bermuda. Den skriftväxling, som med anledning härav fördes med svenska beskickningen i London och de engelska vederbörande, resulterade i en skrivelse från utrikesministern lord Salisbury, vari meddelades, att min anhållan vad England vidkom var beviljad, men att tillstånd till spritinförseln i Hamilton först kunde avgöras efter min ankomst dit och efter beslut av Bermudas guvernör och parlament.
Om detta fick jag underrättelse genom en biljett från min gode vän från Uppsalatiden, greve Herman Wrangel, vilken nu var andre sekreterare i departementet och som anmodade mig att där avlägga ett besök, »med anledning av din begäran», skrev han, »att få tullfritt införa rusdrycker för ormar, ödlor och fisk samt, som jag befruktar, även till eget bruk». Min tacksamhet för departementets besvär med denna angelägenhets ordnande ökades, då jag vid besöket i departementet genom bemedling av Wrangel och efter företräde hos kabinettssekreteraren greve Fersen-Gyldenstolpe erhöll s. k. kabinettspass. Detta praktfullt utstyrda dokument skulle visa sig vara av stort gagn, därigenom att jag blott behövde taga fram och veckla upp det för att av tulltjänstemännen i de länder, jag under utresan och hemfärden passerade, behandlas med största artighet och tillmötesgående. I allmänhet nöjde man sig med att rita ett kritmärke på min koffert och min handväska, utan att öppna dem; men vid ankomsten till London konfiskerade man ett par volymer av Tauchnits' edition av British Authors, som jag medförde såsom reslektyr och som jag ej hade aning om att de voro farligare att försöka smuggla in i det
