brittiska världsriket än till och med dynamit, spirituosa och tobak.
Den 18 mars lämnade jag Stockholm och for via Köpenhamn, Lybeck, Hamburg och Köln till Vlissingen och därpå via Queenborough till London. I gamla Sverige rådde under färden söderut full vinter och i Köpenhamn var det snöslask och blåst, men redan i Nordtyskland hade jag glädjen se grönskande fält och vårfloran i blom, i Holland prunkade här och var blomsterlöksodlingarna i lysande färger, och i södra England var det full vår. Grönskande humleodlingar och massor av blommande primulor på ängar och fält lämnade en försmak av all den härlighet, jag de följande dagarna under utfärder i Londons omgivningar, till Richmond, Kew o. s. v., skulle få se. Jag stannade nämligen några dagar i världsstaden för att ordna en del angelägenheter i samband med resan, bese British Museums zoologiska avdelningar, besöka Linnean Society och Travellers Club, till vilken jag fått introduktion av Nordenskiöld, samt i sällskap med mina ungdomsvänner Henrik Wærn och Georg Zethrin, som sedan flera år tillbaka voro bosatta i London, förvärva åtminstone en flyktig föreställning om det moderna Babylon.
Ett par aftnar på de stora varietéteatrarna Empire och Alhambra och andra förströelselokaler i stadens nöjescentrum gåvo vid handen, att den benämningen var fullt berättigad, men frestade ej till mer ingående studier. Iakttagelserna på andra områden av London-livet voro däremot mer fängslande och lämnade rik behållning. Medan mina båda vänner så godt som hela dagarna voro upptagna av sina göromål som
66
