Den här sidan har korrekturlästs
256
Vintern med vanliga värf gled hän för den gamle i prestgåln,
Glad julotta vid sprakande bloss hade samlat till kyrkan
Folket på gammaldags sätt, högttonande orgeln förkunnat
Himmelska barnet som födts att de dödlige föra till himlen;
Nyår kommit och gått och predikningar skrifvits och hållits.
Oftare kanske än förr sågs doktorn besöka sin granne,
Liksom en aning dem sagt: snart skilja oss tätare töcken.
Kom han i björnskinnspels, själf snarlik brummande björnen,
Ispiggsfyldt var hans skägg, dock bredde sig snus öfver isen.
Gormande ofta han svor öfver plikten att åka kring bygden,
Plåstra de sjuka och våga sitt lif i en hvinande snöstorm
Blott för ett ömkeligt »byke», som borde få snöpligen »själfdö».
Glad julotta vid sprakande bloss hade samlat till kyrkan
Folket på gammaldags sätt, högttonande orgeln förkunnat
Himmelska barnet som födts att de dödlige föra till himlen;
Nyår kommit och gått och predikningar skrifvits och hållits.
Oftare kanske än förr sågs doktorn besöka sin granne,
Liksom en aning dem sagt: snart skilja oss tätare töcken.
Kom han i björnskinnspels, själf snarlik brummande björnen,
Ispiggsfyldt var hans skägg, dock bredde sig snus öfver isen.
Gormande ofta han svor öfver plikten att åka kring bygden,
Plåstra de sjuka och våga sitt lif i en hvinande snöstorm
Blott för ett ömkeligt »byke», som borde få snöpligen »själfdö».
