Den här sidan har korrekturlästs
267
Knappast en timme förgått. In trädde den vördige prosten.
Nyss han förrättat ett dop, nu gick han att helga en dödsbädd.
Födelse, lefnad och död, allt signar en kristelig kyrka;
Åldrarne fara som moln, nedmejas som gräsen och falla,
Allt ostadigt är här, blott det heliga ordet förblifver.
Blek, snöhvit var hans anletes färg, hårdt kände han slaget;
Djupt nedtyngd, sorgbunden han stod, ty han skulle ju mista
Vännen från ungdomsdar, som förljufvat hans vandring härnere;
Högrest gick han dock fram med patenen och kalken till bädden.
Då flög darrande ljus öfver läkarens drag, där han, bruten,
Låg på sitt läger och kände igen högt ärade vännen:
Ljuset en höstdags var, som när lätt öfver gulnade lundar,
Ödsliga fält för en stund framskimrar ett minne af sommar.
Nyss han förrättat ett dop, nu gick han att helga en dödsbädd.
Födelse, lefnad och död, allt signar en kristelig kyrka;
Åldrarne fara som moln, nedmejas som gräsen och falla,
Allt ostadigt är här, blott det heliga ordet förblifver.
Blek, snöhvit var hans anletes färg, hårdt kände han slaget;
Djupt nedtyngd, sorgbunden han stod, ty han skulle ju mista
Vännen från ungdomsdar, som förljufvat hans vandring härnere;
Högrest gick han dock fram med patenen och kalken till bädden.
Då flög darrande ljus öfver läkarens drag, där han, bruten,
Låg på sitt läger och kände igen högt ärade vännen:
Ljuset en höstdags var, som när lätt öfver gulnade lundar,
Ödsliga fält för en stund framskimrar ett minne af sommar.
