Den här sidan har korrekturlästs
281
Mindes en fjolårsdag och en snäft afvisande flicka:
Flickan densamma var nu, men hur ombytt syntes hon icke!
Flickan densamma var nu, men hur ombytt syntes hon icke!
Äfven åt fadern hon band, när hon slutat att fläta åt Gustaf,
Band åt den åldrige jubelmagistern med dotterlig hand hans
Krans, vårdtecknet af femtio års värnplikt hos de nio,
Skön guldbröllopssymbol af förbund med de eviga makter.
Gubben tillstädes var själf, samspråkande träget med många
Vänner från ungdomsdar, hitkomna att se sina söners
Möda med seger belönt, eller ock att, bekransade själfva,
Fira en högtidsstund, veteraner i stat och i kyrka.
Band åt den åldrige jubelmagistern med dotterlig hand hans
Krans, vårdtecknet af femtio års värnplikt hos de nio,
Skön guldbröllopssymbol af förbund med de eviga makter.
Gubben tillstädes var själf, samspråkande träget med många
Vänner från ungdomsdar, hitkomna att se sina söners
Möda med seger belönt, eller ock att, bekransade själfva,
Fira en högtidsstund, veteraner i stat och i kyrka.
