Hoppa till innehållet

Sida:Vintergrönt (af Wirsén).djvu/284

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

    282    

Skaror man såg öfver gator och torg, öfver åpro menaden,
Åldringar, mödrar och vårdräktsmyckade, blommande tärnor,
Komna från mellersta Sverige, från söder, från yttersta Norrland.
Ack, promotionen var än nationalfest; vänner och fränder
Samlades då, och där träffades män, närstående fordom,
Sedan af lefnadens kall vidtskilda och skilda i rummet.
Gubbar från Dalarnes bygd uppsökte med lust Skytteanum,
Tömde sitt glas med Svedelius där, under skuggan af linden,
Linden där ofta Angelikas skald satt drömmande, tankfull.
Många begåfvo sig ock till den stilla, den grönskande kyrkgård,
Kanske den skönsta i nord, för att tänka på flyktade dagar,
Stanna vid Geijers — den väldiges — graf eller Hwassers och Boströms