Den här sidan har korrekturlästs
290
Slaget som man, han har lidit, men lidit han har som en kristen.
Mycket hos honom är godt; när hans järnfast kraftiga sinne
Luttrats till jämnmått, mildare stämts, men bevarat sitt allvar,
Prydnad för kyrkan han blir, långt önskar jag honom att komma.
Menniskofruktan han känner ej till, för sin sak kan han stupa,
Viker ej undan för tryck, rakt fram går han vägen. I lärdom
Redan ett ljus, klokhet han behöfver och ädel besinning.
Pröfningen, hvilken han nyss uthärdat, ej gjort honom bitter,
Snarare vek: godt bådar väl sådant, mig synes, för mannen.
Nu har han rest till sitt fädernehem och blir borta i sommar,
Mäktar väl ej, kan jag tro, deltaga som gäst vid ert bröllop.
Hvar han än är, han ej glöms. Nu tömma vi skåln för den ädle!»
Mycket hos honom är godt; när hans järnfast kraftiga sinne
Luttrats till jämnmått, mildare stämts, men bevarat sitt allvar,
Prydnad för kyrkan han blir, långt önskar jag honom att komma.
Menniskofruktan han känner ej till, för sin sak kan han stupa,
Viker ej undan för tryck, rakt fram går han vägen. I lärdom
Redan ett ljus, klokhet han behöfver och ädel besinning.
Pröfningen, hvilken han nyss uthärdat, ej gjort honom bitter,
Snarare vek: godt bådar väl sådant, mig synes, för mannen.
Nu har han rest till sitt fädernehem och blir borta i sommar,
Mäktar väl ej, kan jag tro, deltaga som gäst vid ert bröllop.
Hvar han än är, han ej glöms. Nu tömma vi skåln för den ädle!»
