Hoppa till innehållet

Sida:Vintergrönt (af Wirsén).djvu/293

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

    291    

Led nu omsider till slut promotionsmiddagen, och unge
Glade magistrar, af vin uppspelte, men mera af längtan,
Ilade ut, uppsökande släkt i botaniska trädgåln.
Trängseln var stor. Tätt vimlande rörde sig menniskomassor,
Dock i en afskild gång, där de möte beramat, var Elsa
Åter att se, guldlockig och glad, och de vandrade länge,
Hörde på tal och på sång, gråskäggige lärde de sågo
Bäras på gullstol högt af studenter. Magistrarne gingo
Stolt, barhufvade, kring, blott med grönskande kransar om pannan,
Fanorna fladdrade skönt, bland kolonnerna susade sorlet.
Bakom portiken, i saln satt, ljus i sin skimrande marmor,
Blommornas furste Linné och såg ut i den blommande sommarn.