Den här sidan har korrekturlästs
295
Snart hon för altaret stod med sin brudgum. Dräkten, af oprydt
Siden, var hvit, brudslöjan till fötterna flöt som en florssky,
Krona som krans på det gyllene hår var af grönskande myrten.
Blott ett smycke hon bar på den våglikt svällande barmen,
Buret af modern en gång, ett i guld insmidt mosaikkors,
Kommet från Rom och en skänk af en vän, Carl August Hagberg.
Sådan hon var, finhyllt, ljuslockig och skön, och de mjälla
Kinderna skiftade färg, törnrosor af blekaste rodnad.
Gustaf till höger sig ställt: »man har flickan och hjärtat till venster.»
Ståtlig och rask såg han ut, tankfull, allvarlig tilllika
Så som det höfves en man. Och från bänkarna hördes ett mummel:
»Aldrig var vackrare par! Guds ängel är bruden! Betrakta!»
Siden, var hvit, brudslöjan till fötterna flöt som en florssky,
Krona som krans på det gyllene hår var af grönskande myrten.
Blott ett smycke hon bar på den våglikt svällande barmen,
Buret af modern en gång, ett i guld insmidt mosaikkors,
Kommet från Rom och en skänk af en vän, Carl August Hagberg.
Sådan hon var, finhyllt, ljuslockig och skön, och de mjälla
Kinderna skiftade färg, törnrosor af blekaste rodnad.
Gustaf till höger sig ställt: »man har flickan och hjärtat till venster.»
Ståtlig och rask såg han ut, tankfull, allvarlig tilllika
Så som det höfves en man. Och från bänkarna hördes ett mummel:
»Aldrig var vackrare par! Guds ängel är bruden! Betrakta!»
