Hoppa till innehållet

Sida:Vintergrönt (af Wirsén).djvu/298

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

    296    

Innanför altarets rand stod vördige prosten och läste
Helga förmaningens ord öfver makarnes plikter att lätta
Lefnadens ok för hvarann, att i lust och i nöd vara trogne,
Sköta sitt hus, uppfostra de växande telningar, vandra
Fram oryggligt sin väg, sannskyldigt, i tukt och i ära.
Löftena gåfvos därpå, högt svarade Gustaf och sakta
Elsa sitt ja, gullringen fick älskliga bruden på fingret,
Prosten nu vigde dem samman i Fadrens och Sonens och Andens
Trefaldt heliga namn till ett äkta och kristeligt brudfolk.
Djupt invid altarets fot knäböjande hörde de sedan
Böner om andelig nåd och lekamlig välsignelse, sällhet,
Kärlek, eniga bröst, afkommandes dygder till tredje
Led och till fjärde, och möte till sist i de saligas hyddor.
Slutligt ett afskedstal höll prosten med bäfvande stämma,