föreställningssätt. Trolldomen, sådan han förekommer i 1600-talets trollransakningar och i den äldre och yngre folktron, är således efter vår tanka en fortgående tradition från det urgamla trollfolket, och erbjuder, ifall denna åsigt är riktig, ett material, som behandladt med vetenskaplig kritik, kan lemna dyrbara bidrag för detta folks karakteristik och för de med denna förknippade historiska och ethnologiska undersökningar.
Utom under namn af Trolldom, förekomma i domböcker från början af 1600-talet de af Wärends-folket kända äldre magiska bruk, äfven under namn af Lapperi, Vindskepelighet, Lefjeri, Förgörelse, Signelse, Läsning. Ställa vi nu dessa gamla språk-uttryck tillsammans med hvad vi ur landets folksägner och folktro ha oss bekant, så väl om de gamla trollen, som om de yngre Holdorna eller trollbackorna, och söka vi på detta sätt bilda oss en allmän föreställning om beskaffenheten af den svartkonst, som i Wärend redan hos trollfolket var känd och öfvad, så finna vi att trolldom i dess äldsta mening, och skild från den hvita magi som öfvades af landets egna s. k. kloke, hufvudsakligen innefattat:
- synvändning, att vända syn, eller konsten att dels göra sig sjelf osynlig, hvilket skedde genom påtagandet af en hätta, »dverghatt», »dverghätta», dels ock att visa tingen under annan skepnad än den verkliga; såsom t. ex. när trollbackorna gjorde en hamn af sin serk, som de blåste full med väder och lade i sängen, medan de sjelfva voro på Blåkulla-färd;
- att skifta hamn, eller antaga skepnad af åtskilliga slags djur eller af andra ting. Häraf i
