Sida:Wärend och Wirdarne del 1.djvu/138

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
130
Kap. II. Hedna-kult.

i slutet af 1600-talet fick hos folket namn jemväl af Odensjön. Åsnen eller Odensjön äro således namn, hvilka ursprungligen innesluta samma mening, nemligen att detta vatten var helgadt åt Oden, såsom landets skydds-gud. I sammanhang härmed har ån, som ifrån den högre upp liggande sjön Salen löper in i Odensjön, af ålder varit kallad Helige å, och sjelfva oset, der hon mynnar i sjön, fått hos folket nanm af Asnekofve (ɔ: land-Åsens eller Odens kammare), en benämning, som förknippas med sägner, om huru »Oden fordom uppsteg ur Åsne kofve, för att välja de slagna på Bråvalla hed (ɔ: landet närmast omkring Åsnen och Salen), och föra dem på guldskepp till Valhall».

Följa vi Helige-å i dess öfre lopp ofvan om sjön Salen (af ordet Sal, Sel, Sele ɔ: ett lugnvatten emellan forssar), så komma vi till en annan sjö, som, längre fram vid de fem häradernas förening till en förbunds-stat, blef Wärends, och slutligen hela Tiohärads gemensamma medelpunkt. Denna sjö, i och invid hvilken de fem Wärends-häradernas rågångar ännu mötas, var likaledes ett heligt vatten och har af hedna-verld varit kallad Helige sjö. De forssar, hvilka bildas vid sjöns utlopp i Helige-å, heta af ålder Helige Värman (nu: Helgevärma, af Värme, Värman, Värmane, i Wärendsmålet ɔ: en forss, ett vattenfall). I sjön ligger en stor ö, kallad Helige ö (nu Helgö), till hvilken går en stenbro eller ett vad, som ifrån hedenhögs fått namn af Helige Bro, och på sjelfva ön fanns ännu för några mans-åldrar sedan en helgelund, som af folket kallades Helige Lund.

Gå vi från Helige sjö vidare uppåt, längs vattendraget ifrån norr, som således icke är annat än