Sida:Wärend och Wirdarne del 1.djvu/185

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
177
§ 40. Högtider. Jul.

christnad form, i den gamla folktron, att det är för änglarne som jul-ljuset tändes, som julbordet står dukadt natt och dag, och som ölkannan ställes öfver jul-natten öppen på julabordet. Det öl, som sålunda framsättes, heter derföre i Wärend ängel-öl, likasom dagen efter trettondedagen, då julen lyktar, ännu får namn af Far-ängladagen, emedan änglarne, som varit på besök, då fara sina färde. Ändtligen träffa vi enahanda föreställningssätt i folkseden, att jul-afton på logen utsätta jul-gröt (såsom offer) åt tomten; i folktron, att Glo-son ligger under julbordet hos den som vägrar henne offer, och att den, som denna qväll är ute och färdas, löper fara att möta Oden på hans höge gångare o. s. v. Ingen går derföre på jul-afton onödd utur sitt hus (likasom man äfven på juldagen hvarken gör eller mottager besök), utan allenast den som ämnar gå årsgång, för att efter forntida Wärends-sed spana det kommande årets tilldragelser. Men för dennes genom fasta, ensamhet och mörker, förberedda fantasi te sig än i dag hemska bilder ur hedendomens natt; han möter på vägen den gullborstade glo-son, han ser trollen leka under klippan, och förnimmer i dunkla förebud de ting som komma skola.

§41. Äfven efter de andra stora hedna-högtiderna finna vi tydliga spår i wärendsk folksed och folktro, och serdeles gäller detta om den fornnordiska vårbloten eller vår-offerhögtiden. Då denna högtid, såsom vi redan anmärkt, under hedendomen firades vid vår-dagjemningen, så öfvergick han längre fram till den christna Påsken, som likaledes infaller vid denna årstid. Det är således i de vid påskahögtiden

Wärend och Wirdarne.12