_s202).jpg)
grundteckningen af det fornnordiska runda offerstället. Vi finna således, att, vid sidan af de arkitektoniska former, dem våra svenska medeltids-kyrkor lånat ifrån den grekiska basilikan, uppträda i vårt land äfven egendomliga nordiska byggnadstyper, förtjenta att studeras, likasom vi i allmänhet tro, att det rent nationela elementet spelar en vida större rôle i hela vår medeltids-bildning, än man i allmänhet synes böjd att antaga.
Från det ursprungliga öppna offerstället, och de äldre små slutna offerhusen eller kapellen, uppväxte i den yngre medeltiden de s. k. offerkyrkorna. Hvad som för dessa kyrkor är utmärkande, var mindre deras byggnadsform, som i allmänhet öfverensstämde med andra medeltidskyrkor, utan deras vidblifvande karakter af allmänna offerställen, hvilka, genom offer grundade, borde genom offer underhållas. Vi ega, så vidt kändt är, blott en af dessa fromma medeltids-institutioner inom Wärend, nemligen Härlöf i Albo härad; men i aflägsna trakter af de länge hedniska Finveden och Niudung, förekomma flere, såsom: Fembsjö, Sandvik, Kållerstad, Tutaryd, Lemnhult och Lannaskede. Till dessa offerkyrkors underhåll hafva af ålder varit gifna offer, äfven ifrån långt aflägsna delar af vårt land, och torde såsom ett ålderdomligt drag böra anmärkas, att dessa offer alltid bestodo af något djur, som gafs in natura, om det än i en sednare tid kunde med penningar lösas. Ännu år 1788 hade man för
