Sida:Wärend och Wirdarne del 1.djvu/297

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
289
§ 73. Solens tydor. § 74. Sol-myther.

begreppet efterhand utvecklat sig till en idéel betydelse, af hvad som är rätt i högre och rent sedlig mening.

Hvad som sker i motsatt led emot solen, ifrån vester emot öster, ifrån höger mot venster, utifrån och inåt, uppifrån och nedåt, säges deremot i Wärendsmålet göras ansyls, afvigt, orätt eller mot. Ingenting, som sker på detta sätt, får framgång eller blir lyckosamt, och ordet orätt har ifrån en rent yttre betydelse öfvergått till begreppet om hvad som är olofligt eller sedligt orätt. Om någon nystar tråd afvigt, tror man att han skall bli likasom bunden om händerna, när han skall slås emot sin fiende. I det vanliga lifvet må således ingenting göras ansyls, afvigt eller orätt. Deremot fäster folktron vid detta slags rörelse den föreställningen, att den eger makt emot, eller kan upplösa och upphäfva ond förgerning och trolldom. När man vill framkalla helig eld, gnid-eld (§ 44), må derföre borras ansyls med en torr eke-pinne emot annat träd. När man vill borra bort stolsteg eller stenvred, må allt vridas ansyls. Kikhostan botas med att dricka vatten, som droppat af ett qvarnhjul som går ansyls. När sjukdom läses bort på en jordfast sten, går den kloke eller signelskan alltid omkring stenen ansyls. Att vända sin tröja eller något annat klädesplagg afvigt, hjelper mot förvillelse af Skogsnufvan eller af andra onda naturväsen, och att läsa Fader Vår afvigt (baklänges) är kraftigt emot all slags ond inflytelse, förgerning, spökeri eller trolldom.

§ 74. Ifrån dessa uråldriga föreställningar om Solen såsom ett heligt väsen, hafva redan i ett aflägset skede af hedendomen utvecklat sig en skiftande