Sida:Wärend och Wirdarne del 1.djvu/326

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
318
Kap. III. Hedna-tro.

hvad gjorde du om sommarn, mens jag drog?
»Jo, jag spelte för bonden, när han slog»,

svarade gräshoppan. Och så är det ännu; ty om sommaren är myran flitig och drager ihop för vintren, men gräshoppan vill bara sitta i gräset och spela. — Baggen såg sig i vattnet, när han stod och drack. Då sade han för sig sjelf; »det är dock skam, att jag låter skrämma mig af räven, jag, som har så stora horn.» Men i detsamma kom räfven, och då var det slut med hans hälane (ɔ: mod). — Räfven sade till haren:

vore jag som du hare är,
huru ofta skulle jag gå qvinna när!

Men det sade han bara på falskhet, ty när en hafvande qvinna får se haren, så blir barnet harmyndt. Räfven hade om vintren fångat sig en fisk. Så mötte han björnen. »Huru skall jag också få mig en fisk?» sade björnen. »Jo», sade räfven, »gack bara ner till sjön och stick svansen i vattnet, så kan du draga upp fisk.» Ja, björnen gjorde så; men drog med detsamma af svansen, som frusit fast i isen. Derföre är det, som björnen efter den dagen icke har någon svans. — Ugglan bad höken, att han inte ville taga hennes ungar. »Ja», sade höken, »om jag bara visste att de äro dina ungar.» »Jo, sade ugglan, »det kan du lätt veta; för de vackraste som du ser, så äro de mina.» När så ugglan klagade, att höken hade tagit hennes ungar, ursäktade han sig med att han tog de fulaste, som han såg. — Foglarne skulle välja sig en konung, och kommo öfverens att taga den till konung, som kunde flyga högst. Då flög örnen mycket högre än alla de andra. Men en