Sida:Wärend och Wirdarne del 1.djvu/377

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
369
§ 94. Menniskans ofrihet under andra väsens tydor.

Ogjordt väder, Ondt i vädret, Trollskott, Vildlappaskott eller Lappskott (§ 26), ridas af Maran (§ 90), kyssas af Maran (ib.), Nedsättning (§ 26), Hågvändning (§ 26), och mångfaldiga förvillelser, af Sjöråt (§ 62), af Necken (§ 65), af Skogsnufvan (§ 70), af Trollen (§ 71), o. s. v. En sjukdom, som tros vållad af någon puke eller ond ande, får i Wärendsmålet namn af Puken. Åtskilligt hithörande, såsom Lik-skerfvan, Gastakramm, Dödsmansmot o. s. v. kommer att omtalas i det följande. All slags sjukdom på menniskor, likasom på djur och vexter, var således icke annat än förgerning, vållad af olika naturväsen, och denna förgerning sträckte sig icke blott till menniskans fysiska helsa, utan ock till hennes själs-lif samt yttre lycka och framgång. Att mista sin maka, räknas af Wärendsbon än i dag såsom en af de nio slags förgerning, som tros komma af Vättarne. Att falla i sjukdom heter, i Wärendsmålet, att råka ut, råka vid, råka för; men detta uttryck brukas icke blott om den förgerning, som träffar menniskans kropp, utan jemväl om hvarje annan olycka, som drabbar henne i lifvet.

Menniskan, som på detta sätt var ifrån början alldeles ofri, stod länge under inflytelse jemväl af lägre naturväsen, såsom det mythiska åskådningssättet ursprungligen omfattade allt, som lefver i naturen. Icke blott djur (§ 84) och vexter (§ 82) hade således sina tydor, hvarmed de osynligen inverka på menniskan, utan ock de lägre naturtingen i allmänhet, och framför allt vissa ting, såsom tråd, efsingar, väfnad o. s. v., vid hvilka