vid himmel och jord,
vid berg och dalar,
vid skog och mark,
vid sten och träd,
vid alla djur, som Herren skapat hafver.
Jag besvärjer Eder, stora och små, hurudana J ären och månde vara, hvar J ären, antingen i klippor, i stenrefvor eller i jorden; så mån J på timman draga till annor ställe — — icke heller bita något strå af denna säden — — och alla måsten J bortvissna, utan J genast dragen bort på annor ställen och på annans grund — — — — In nommine pat. felle et spire samet (ɔ: in nomine patris, filii et spiritus sancti).
Jag besvär Eder vid den Gudens namn:
Marilla Mubelum Dralam,
att J straxt hädan viken ifrån detta hus.
Corodis Mabell Branat Modilose Corejelium Pacrenellus.
In nomine &c.
I en annan, afvikande uppteckning, likaledes ifrån Wärend, manas råttorna och mössen jemväl
»vid den heliga graf, som Vår Herre låg uti — — —
vid himmel och jord,
vid sol och måne,
vid stenar och plantor,
vid vatten och land,
vid aska och sand,
vid löf och gräs,» o. s. v.
§ 107. Ur den hedniska folktron, om den klokes och kloka qvinnans heliga tydor och siare-förmåga, utvecklade sig, under medeltiden, den katholska folktron om Heliga Män och Qvinnor. Medeltidens Helgon är nemligen i grunden samma väsen som den hedniske kloke, ehuru i en christnad uppenbarelseform, och hela föreställningssättet kan i folktron följas, ifrån hedendomen och genom medeltiden, ända fram i vår egen tid.
