Sida:Wärend och Wirdarne del 1.djvu/435

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
427
§ 106. Cypriani Förmaning. § 107. Heliga Män och Qvinnor.

vid himmel och jord,
vid berg och dalar,
vid skog och mark,
vid sten och träd,
vid alla djur, som Herren skapat hafver.

Jag besvärjer Eder, stora och små, hurudana J ären och månde vara, hvar J ären, antingen i klippor, i stenrefvor eller i jorden; så mån J på timman draga till annor ställe — — icke heller bita något strå af denna säden — — och alla måsten J bortvissna, utan J genast dragen bort på annor ställen och på annans grund — — — — In nommine pat. felle et spire samet (ɔ: in nomine patris, filii et spiritus sancti).

Jag besvär Eder vid den Gudens namn:
Marilla Mubelum Dralam,
att J straxt hädan viken ifrån detta hus.
Corodis Mabell Branat Modilose Corejelium Pacrenellus.
In nomine &c.

I en annan, afvikande uppteckning, likaledes ifrån Wärend, manas råttorna och mössen jemväl

»vid den heliga graf, som Vår Herre låg uti — — —
vid himmel och jord,
vid sol och måne,
vid stenar och plantor,
vid vatten och land,
vid aska och sand,
vid löf och gräs,» o. s. v.

§ 107. Ur den hedniska folktron, om den klokes och kloka qvinnans heliga tydor och siare-förmåga, utvecklade sig, under medeltiden, den katholska folktron om Heliga Män och Qvinnor. Medeltidens Helgon är nemligen i grunden samma väsen som den hedniske kloke, ehuru i en christnad uppenbarelseform, och hela föreställningssättet kan i folktron följas, ifrån hedendomen och genom medeltiden, ända fram i vår egen tid.


Wärend och Wirdarne.28