Sida:Wärend och Wirdarne del 1.djvu/501

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
493
§ 124. Dödingarne.

derpå upptändas. Än i dag heter det i Wärend, att orsaken, hvarföre de gamla icke göra någon kringgerning på thorsdags-qvällen, är den, att »om någon har barn eller maka i jorden, och spinner på thorsdags-qvällen, så tycker den döde icke om det». I åtskilliga gamla Wärends-hus iakttages äfven, att, när folket badat på jul-afton, må elden icke släckas i badstugan eller värmen utsläppas, för dödingarnes skull, som efter de lefvande komma dit för att bada. Enligt den fromma medeltidstro, som identifierade dödingarne med Änglarna, får jul-ölet i kannan, som öfver julnatten alltid må stå öppen på jul-bordet, namn af Ängel-öl, och dagen efter trettonde-dagen, då julen lyktar och dödingarne eller Änglarne fara sina färde, heter i Wärend ännu Far-ängladagen.

Men icke blott på de gamla hedniska högtiderna, utan ock i det alldagliga lifvet iakttages ännu åtskilliga bruk, hvilka stå i förbindelse med den dyrkan, som allt ifrån den gråaste forntid varit egnad åt de aflidna. Wärendsbon dricker derföre af gammalt aldrig ur en nyfylld kanna, utan att först spilla några droppar öl på marken. Meningen med denna folksed blir tydlig af ett liknande bruk, som än i dag förekommer på Gotland. Gammalt folk bruka nemligen, då de taga sin morgondryck, först hälla ut några droppar, såsom det heter, »åt Guds Änglar». Drycken, som spilles, är således en libation eller en minne-skål, egnad åt dödingarne, på samma sätt som det ännu iakttagna wärendska folkbruket, att, när man skårar brödet eller osten, alltid först lägges undan en tunn kant eller skifva, är en