Sida:Wärend och Wirdarne del 2.djvu/18

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
9
§ 128. Göta rikes urfolk. Trollen.

rätte fader var ett berga-troll, som stulit sig till förbindelsen med en christen qvinna.

Det kan således ej uppstå något tvifvel, det ju trollfolket, till en icke ringa del, blifvit i tidernas längd upptaget af den herskande stammen, vare sig såsom trälar eller såsom fria. Vi igenkänna ock det gamla föraktade folk-namnet, såväl i det wärendska ätte-namnet Trolle, som i åtskilliga derur härledda eller dermed sammansatta gårdnamn, såsom i Wärend: Trolleboda, två gårdar; Trollemåla, Trollekulla, Trollesgärde; i Niudung: Trullhella; i södra Möre: Trullefjäll o. s. v. Den gamla skogen Tiveden får i Westgöta sägnen namn af Troll-Tive’n, efter sina äldsta bebyggare, som varit troll. Ännu i en långt senare tid, ja, till och med än i dag, träffa vi ock i åtskilliga socknar hela slägter, som af ålder hållits för ringare än sina sockneboar och fordom alltid gift sig inom sig sjelfva. En sådan ringaktad slägt förekommer f. ex. i Hångers socken af Finveden, i gården Brusås. Den får namn af Måkarne, och utmärkes af rakt, svart hår, bruna ögon och gulbrun hy. Äfven på våra gränse-skogar träffa vi icke sällan ensliga hushåll, af en likaledes till kroppsställning, lefnadssätt och seder, serskild befolkning. Dessa menniskor utmärka sig jemväl genom mörka hår och ögon, ljut (mörklett) ansigtsfärg, utstående kind-knotor och låg vext. De bo i jordkulor eller i backa-stugor, och nära sig med skogs-hygge, tiggeri och tillfällig arbetsförtjenst, alldeles som de norrländska skrultarne. Om deras mörkögda och mörkhyade qvinnor nyttjar allmogen än i dag det karakteristiska uttrycket, att »hon är svart som ett troll» eller »hon ser ut som