Sida:Wärend och Wirdarne del 2.djvu/467

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
458
KAP. X. FOLK-SEDER.

några knektar, köpt sig en fjerding tyskt öl, »och drucko och slogo på trumma». År 1615, vid ett gästabud i Upvidinge härad, samlades gästabuds-folket, »dock mest ungfolk, och hade trumbeslagare för sig och dantzade och hade tidsfördrif». Vid de gamla bröllopen i Kinnevalds härad var af ålder folksed, att »bruden haft för sig trumma, till åminnelse af Bråvalla slag, hvaremot brudgummen haft för sig annat spel».

Ibland stränga-spel hafva i Wärend varit kända: hackebrädet, och lyran eller liran, den senare af samma slag som allmänt brukas af Savoyarderna. Försedd med tapple-bro, hvaröfver spändes strängar af får-tarmar, hvilka strökos med en stråke af tagel, blef lyran efterhand till en fetla, fedla eller fela. Detta instrument betecknas i en gammal wärendsk gåta med följande omskrifning:

Krokot vuxet
och krokot taldt,
önadt i fåra-kätte
och fåladt i stall,
ligger i bondens knä
och sjunger lekar.

Då felan således under spelet låg på den spelandes knä, blir sannolikt att hon varit samma instrument, som i öfra Sverige får namn af nyckelharpa. Detta synes äfven finna en bekräftelse deri, att alla gamla wärendska fele-lekar, eller melodier för fela, äro satta för en egen gammaldags stämning, afvikande från den nu brukliga fiolens. Vi anbefalla härmed dessa karakteristiska lemningar af forntidens musik åt samlares och konst-älskares synnerliga uppmärksamhet.