Tuppen gal:
»Teke körer hö och åker.
Hustrun häfver in och gråter.» —
Orren spelar i skogen om vår-morgnarne och säger:
»mor kokar hviter gröt och rör om med rocken (ɔ: sländan), med rocken.
Far sitter på trappan och äter opp en, opp en.»
Kommer så skytten. Då ropar hönan.
»sågst du karlen?»
Men orren hånar skytten och säger:
»du krokryggige skytt, du skjuter inte rätt!» —
Lommen ligger i sjön och ropar:
»hu, hu, kallt!»
Väntar han torkväder, så ropar han, när han flyger:
»torrt, torrt, torrt!»
Men väntar han våtväder, säger han:
»sju skäppor vatten,
högt öfver öarne!» —
Anden blir rädd om ellingarne (ɔ: and-ungarne), när hon får se skytten. Hon ropar:
»ack ack, ack,
kunde jag fri mina ungar!
Ack, ack, ack!» —
Bonden kom bärandes med ett lamm, som höll på att dö. Då samlade sig korparne. Den ene frågade:
»Måns, Måns,
hvad kostar kröplingen (ɔ: krymplingen)?»
Den andre bjöd:
»en plåt, en plåt!»
Den tredje ropade;
»sex mark, sex mark! —
När kråkorna samla sig på ängen, språkas de vid och säga:
»hvar ä Per?»
I Kärr.
»Hvad gör han der?»
Flår en märr.
»Var hon fet?»
Bara späck.
När kråkorna fara, ropa de:
»qvarn, qvarn, qvarn:
Vill du till qvarn?
»Till qvarn! Till qvarn!» —
Om Gladan (Qvidfogeln) tror man, att hennes ben ruttna bort hvarje år i rötmånaden. Derföre flyger hon vid den tiden omkring och ger sig så ynkligt. Hon ropar:
