fienden, då mera blifvit åhördt; att Svenska jorden, få dagar derefter, varit af inkräktare beträdd och Rikets hufvudstad hotad af faror, hvilkas varnande åtanka torde vara tillräcklig att nu vägleda alla omdömen och förena alla sinnen.
Slutligen väntar och Hoppas Hans Kongl. Höghet, att i Dess för samtid och efterkommande vigtiga företag blifva understödd af den sanna fosterlandskänsla, af den lugna ståndaktighet, och framförallt, af den inbördes samdrägt och förtroende, som är den säkraste borgen, både för inhemsk lycksalighet och för Nationens aktning hos främmande Makter. Med den vishet, som förbereder, med den kraftfullhet, som verkställer, med den enighet, som befäster hvad förberedt och verkstäldt blifvit, skola Rikets Ständer forvärfva en oförgänglig rätt till Nationens erkänsla och till välsignelse af kommande slägter.
Stockholms Slott, på Rikssalen den Maj 1809.
CARL.
