mål om Allherrskarens framgång, yttradt äfven förtroliga kretsar, med personlig fara förbundit, eller ock stämpladt som en fanatisk villa; och det syntes, som de underkufvade Folken, genom egna uppoffringar, endast sökte att vidga området för ett ok, som då först upphörde att vara kränkande för någon, då det för alla blef gemensamt.
Men en högre Makt hade annorlunda beslutat, det blod, som flutit för en jemnare fördelning af Statens krafter och för en derigenom uppkommen säkerhet för de svagares bestånd, skulle ej vara spildt förgäfves. Den förädling Folken vunnit, de Lagar de sig gifvit, de styrelseformer dem flere århundraden tillskapat, borde ej, utan afseende på luftstreck eller sedvanor, sammansmälta till ett liflöst helt, bildadt af svärdet och på dess fortfarande lycka beräknadt. Ur skötet af de länder, der naturen med sparsamhet skänker sina gåfvor och der samhällslifvets förfining ej hunnit att förslappa den nationliga kraften, skulle utgå ett krigiskt folk, som, i förening med klimat och förtviflan, förmådde att hvälfa tillbaka Söderns beherrskare från Moskwas stränder till Seinens. Det under oket böjda Europa hörde, den ena dagen, omtalas Napoleons triumfer, och såg, den andra, verkan af Försynens dom öfver hans härar. Småningom vaknade sjelfständighetens andra hos Folken; Preussens ädla söner sträckte emot en älskad
