Sida:Wallmark Forvaltningen 1809-1838.djvu/130

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
54
K. M. Berättelse till 1815 års Riksmöte.

vigtigare, af samma ursprung, af samma religion, af samma språk, af samma frihets-anda och af samma national lynne, borde, för den fördomsfrie mannen, ej uppstå någon annan önskan, än den, att förbinda sig med Broderfolket på andra sidan fjällen, för att gemensamt försvara halföns stränder och derigenom gemensamt fästa sjelfständigheten inom dess sköte.

Men detta Sveriges hufvudföremål hade förmedligen länge saknat sin utveckling, om icke Försynen förlänat Kongl. Maj:t och Riket en Furste, som deltagit i beredandet af de stora händelser, åt hvilka Europa är skyldigt sin nya tillvarelse. Från det ögonblick Han lemnade Frankrikes ärelystne Regent, visste Han att mäta vidden af de nya pligter Kongl. Maj:t och Svenska Folkets förtroende honom ålagt: Han förde till Sverige sjelfständighetens och motståndets lära, och, under kallt bedömmande af Rikets sannskyldiga intresse, förstod att, genom öfvertygelse och kraft, leda äfven national-fördomarne till det stora resultat, våra önskningar så länge förgäfves hade påkallat.

Om, vid Frankrikes fredsbrott emot Ryssland, Sverige ännu hade varit i besittning af de länder, det genom freden i Fredrikshamn förlorade, hade det, uppfordradt att deltaga i striden, ej behöft fästa något pris vid sitt biträde, utan endast kunnat grunda sitt beslut på beräkningen af krigets