Sida:Wallmark Forvaltningen 1809-1838.djvu/199

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
123
K. M. Berättelse t. 1817 o. 1818 årens Riksmöte.

Bevillnings-Förordning borde fortfara för dem af allmogen och andra, hvilka uppräknas i 4 mom. 3 § af 5 Art. uti 1815 års Bevillnings-Förordning, och samma personer således ifrån berörde mantalspenningar befrias; hvarföre all indrifning deraf, i kraft af Kammar-Rättens särskilta Utslag, hos dem skulle upphöra; äfvensom alla de af allmogen uti Stora Kopparbergs Län, hvilka kunde hänföras till de personer, Rikets Ständer i 1815 års Bevillnings-Förordnings ofvan åberopade artikel och moment då ansett böra, liksom fordom, njuta befrielse från mantalspenningarna, samma befrielse, ifrån och med år 1810, borde tillgodonjuta.

Inre administration.

För öfrigt hafva de förekomna ärendena uti den inre administrationens särskilta grenar fått den handläggning, hvartill omständigheterna kunnat föranleda; och de af Rikets ständers underdåniga hemställanden, som icke blifvit af Kongl. Maj:t pröfvade, hvila på infordrade upplysningar ifrån de Kollegier och Embetsverk, hvilkas yttranden deröfver ansetts nödiga.

Arméens organisation.

Sedan Rikets Ständers sista sammankomst, har det varit ett vigtigt föremål för Kongl. Maj:ts Nådiga omsorger, att behålla krigsmakten i det tjenstfärdiga stånd, hvaruti den blifvit under kriget försatt genom ständig öfning, vana vid fältlefnaden, och de tillfällen de haft att deltaga i de ärofulla striderna för Europas frihet