och Under-Läkare, samt förordnat att, efter viss tids förlopp, ingen må till någon Regements-läkare-beställning föreslås, som icke trenne år gjort tjenst såsom Bataljons-läkare. Utom den nytta inrättningen af Bataljons-läkare i militäriskt afseende medför, genom den bättre skötsel af de sjuka böra kunna påräkna af skickliga och vid goda Läroverk undervisade Läkare, än som förut af okunniga Underläkare kunnat åstadkommas, är den äfven i hög grad fördelaktig för Rikets invånare i allmänhet, och har, likaledes under denna synpunkt, gifvit en väsendtlig ledning åt Kongl. Maj:ts beslut. De nya Bataljons-läkarne kunna erhålla sina stationer på de orter, der förut Läkare-biträde saknats, och således, under den tid de äro fria från tjenstgöring vid Regementerna, vara af ett betydligt gagn för sjukskötseln inom landet.
Pensioner.
För Kongl. Maj:ts hjerta har det varit synnerligen tillfredsställande att kunna bereda en förbättrad utkomst för de krigsmän, som lemnat Kongl. Maj:t och Rikets tjenst, sedan de antingen deruti grånat, eller af erhållna blessyrer blifvit oförmögna att den förrätta. Kongl. Maj:t har, i icke obetydlig mån, ökat det underhåll, som till gratialister från Wadstena Krigsmanshus-kassa och Amiralitets-Krigsmans kassan utbetalas[1], och Krigs-
- ↑ Kongl. Kungörelsen den 4 Juni 1811.
