Invalidhus.
För Kongl. Maj:t har det varit synnerligt tillfredsställande att kunna öka de inrättningar, hvilka blifvit gjorda till understöd för sådana krigsmän, som antingen vid krigstillfällen blifvit blesserade, eller, efter långvarig och trogen tjenst tagit afsked, äfvensom att förhöja beloppen af de pensioner, som för dem, eller för enkor och barn, efter för aflidna förtjenta militärer, från redan inrättade stiftelser utgå. Vid 1812 års Riksdag äskade Kongl. Maj:t af Rikets Ständer, att inkomsterna af de till indragning ställda indelningar vid Adelsfane-Regementet måtte, vid innehafvarens afgång, få användas till inrättande af ett Invalidhus, och något af de Kongl Slottten upplåtas för en sådan anstalt[1]. Med den ömhet Rikets Ständer vid alla tillfällen ådagalagt för Fäderneslandets försvarare, biföllo Rikets Ständer Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition i detta ämne, och sedan inkomsterna af ifrågavarande utdelningar uppgått till ett belopp, som medgaf underhållandet af ett mindre antal krigsmän utan förmåga eller utvägar att sig sjelfva försörja, lät Kongl. Maj:t af Invalidfondens medel bestrida kostnaderna vid det i Stockholm inrättade, så kallade Carolinska Militär-Hospitalet, för hvars vidmakthållande de förut påräknade tillgångar upphört. Snart hade likväl
- ↑ Kongl. Brefvet den 28 Juli 1812.
