Sida:Wallmark Forvaltningen 1809-1838.djvu/350

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
274
K. M. Berättelse t. 1828 o. 1829 årens Riksmöte.

stakade vilkor och försigtighetsmått vidare utvidgad, hvarigenom, utan att äfventyra de olägenheter, som af en för långt utsträckt klyfning af skattdragande hemman kunna uppkomma, både lättade tillfällen skulle öppnas för den idoge, men mindre förmögne till bosättning och sjelfbestånd, och derjemte full säkerhet honom beredas i besittningen af sin lagligt förvärfvade jord, såsom den kraftigaste uppmuntran till densammas uppodlande och förbättrande: och är, i följd häraf, i detta vigtiga ämne en Nådig Författning, grundad på berörde åsigter af Kongl. Maj:t utfärdad[1].

Afvittringarnas fortgång i Rikets norra provinser, för att i deras odling och befolkning vinna nya källor till ökad styrka för Staten, utgör ett lika vigtigt föremål för Kongl. Maj:ts regerings-omsorger. I Westernorrlands, Wester- och Norrbottens Län blefvo afvittringarna på Kronans bekostnad med år 1824 satta i gång, efter en derom för dessa provinser utfärdad särskilt Afvittrings-stadga och under de derefter förflutna fyra åren, för hvilka uppgifter äro aflemnade, hafva, oaktadt inom Norrbottens Afvittrings-Landtmätarne måst sysselsättas med ägoutbyte på Riksgränsen emot Finland, 426,605 tunnland allmänningsmark blifvit afmätta, samt 269 st. nybyggen, utom flera kronotorp, till

  1. Kongl. Förordningen den 14 November 1829.