samma handelsfrihet och tillika meddelat sådana stadganden, hvarigenom köpingen, så vidt närvarande omständigheter medgifvit, blifvit oberoende af Carlskrona stad.
I anledning af åtskilliga Riksdagsfullmägtiges gjorda anhållan om vidsträcktare handelsrättighet för köpingen Döderhultsvik, hafva bland annat, köpingens fartyg blifvit befriade från skyldigheten att vid resor till Rikets södra orter anlöpa Calmar för tullens erläggande[1].
De från Köpingar och Landthamnar inflytande Tullafgifters användande.
Kongl. Maj:t har dessutom, i anledning af Rikets Ständers underdåniga framställning, låtit undersöka förhållandet med de afgifter, hvilka städerna uppbära af fartyg, som besöka de inom deras Tullkammar-distrikter belägna köpingar och landhamnar, samt derefter i Nåder förordnat, att ifrågavarande afgifter icke skola äga rum i andra fall, än då fartyg och båtar ankomma till eller afgå ifrån en hamn, der sådana afgifter äro i behörig ordning fastställda; att den genom afgifterna inflytande inkomst skall i främsta rummet användas till det föremål, som med deras erläggande egentligen åsyftas, nemligen iståndsättande och vidmakthållande af den hamn der de uppbäras, samt att, till vinnande af ordning och afböjande af obehörigt be-
- ↑ Kongl. Brefvet den 23 November 1825.
