hafvande, på hvilka det hufvudsakligen ankommer, att på allt sätt motverka och hindra dessa tjensteköp, dom ock meddelat åtskilliga närmare föreskrifter och stadganden, den Kongl. Maj:t förmärkt redan hafva medfört åsyftad verkan.
Folkstocken.
Den rörande förhållandet med folkmängden i Riket för senaste qvinqvennium, eller från och med 1826 till och med 1830, från Tabell-Kommissionen inkomna berättelse, hvilken, till trycket befordrad, kommer att Rikets Ständer meddelas, ehuru ej lemnande så ovanliga resultater som den föregående, visar likväl, att populationen är i fortfarande tillvext. Då före detta qvinqvnnium, eller från och med 1821 till och med 1825, folkmängden ökat sig med 186,562 personer, eller för hvarje år per medium ungefär 37,312, utgjorde tillökningen för det påföljande qvinqvennium blott 116,830, eller 23,366 per medium för hvarje år. Orsaken till detta förhållande bör tillskrifvas ej allenast en i de flesta Rikets provinser under dessa år inträffad större dödlighet, utan ock den år 1826 de flesta landsorter öfvergångna betydliga missvext. Vid 1830 års slut utgjorde Sveriges hela folkmängd 2,888,082 personer, och kan i närvarande stund med säkerhet beräknas vara 2,950,000.
Stuterierna.
För hästafvelns befrämjande har, så vidt tillgångarna medgifvit, blifvit sörjdt. Ströms-
