Sida:Wallmark Forvaltningen 1809-1838.djvu/471

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
395
K. M. Berättelse till 1834 års Riksmöte.

Rofdjurs dödande.

Då det vore af vigt, att för dödandet utom skallgång af de rofdjur, hvilka här i landet egentligen förorsaka betydlig skada, nemfigen björn, varg och lo, högre skottpenningar, än nu efter allmänna lagen och jagtstadgan utginge, blefve bestämda, enär derigenom snarast kunde beredas den allmännare frivilliga medverkan af enskilta, hvarpå möjligheten af dessa rofdjurs utödande hufvudsakligen berodde, men en sådan förhöjning i skottpenningar icke med nuvarande tillgångar och fastställde afgifter kunde meddelas; har Kongl. Maj:t, med anledning jemväl af Rikets Ständers underdåniga yttrande om förhöjda premier för rofdjurs utödande, genom Cirkulärbref anbefallt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i alla Län, utom Gottlands och Malmöhus, att, jemte uppmaning till jagtkassors bildande, der sådana icke redan funnes, medelst årliga afgifters erläggande, på sätt Jagtstadgan innehåller, höra Länens invånare, huruvida, till beredande af detta till deras egen fördel vigtiga ändamål, de antingen ville erlägga högre afgift på mantalet till jagtkassan, än Jagtstadgan föreskrifver, så att de stadgade skottpenningarna för dessa rofdjur kunde förhöjas, ellet ock åtaga sig distriktvis, genom sammanskott af hvarje matlag, som har kreatur, att för dödade sådana rofdjur inom distriktet erlägga premier till förhöjdt belopp; och hafva, i följd häraf, nästan i