Preussen och Ryssland, utan äfven Konungen af England, Furstendömet Lauenburgs rättmätige ägare, gjorde förgäfves starka föreställningar häremot. Efter mångfaldiga stridigheter besattes ändtligen landet[1] af Preussiska troppar; de Svenska nödgades draga sig derifrån; och uppenbara fiendtligheter emot Preussens hamnar och handel anbefalltes.
Genom rysk bemedling bilades småningom denna långvariga tvist, och Lauenburg återkom[2] under Svenskt beskydd. Men emedlertid hade Sverige, genom den förflutna vinterns tviste-ämnen, beredt sig utväg att ensamt stå qvar under vapen, medan dess bundsförvandters voro dels brutne, dels hvilande. Detta grundlade Rikets deltagande[3] uti det sista olyckliga Koalitions-kriget, som kort förut icke kunnat föreses. Första frukten deraf var förlusten af de Svenska troppar, som innehaft Lauenburgska Landet, och hvilka, stadde på deras allt för sent anbefallte återtåg[4], nödgades vid Lübeck gifva sig fångne åt en vida öfverlägsen Fransk styrka. En kort tiderymds hvila inträffade. Denna mellantid upptogs af tvistigheter med Danmark, hvilkas föremål var att i Sveriges system med våld indraga detta land.
