Sida:Wallmark Forvaltningen 1809-1838.djvu/94

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
18
K. M. Berättelse till 1809 års Riksmöte.

alla sina besittningar, med hopp om nya, samt med bevarad heder och sjelfständighet, återgå till ett system af opartiskhet emellan alla de stridande Makterne, blef, genom händelsernas nu mera oemotståndliga lopp, indraget i en kedja af olyckor, som länge hotade att ej förr än med dess politiska varelse upphöra.

Främst af dessa missöden lärer Nationen med djup saknad räkna förlusten af en dyrbar Rikets tredjedel, af Storfurstendömet Finland. Huru denna stambygd för ett ädelt och tappert folk med hjeltemod och ära försvarades; huru den slutligen åt öfvermakten å ena sidan, åt omogna företag å den andra, uppoffrades, lärer vara allmänt bekant. Steg för steg gjordes vida talrikare fiender framgången stridig, och der vapenlyckan försöktes, var segren aldrig tvifvelaktig. På erhållen befallning, drog Finska Arméen sig småningom till Österbotten, der en uppbådad Landstorm inställde sig, men kunde ej med vapen förses. Intet biträde var nu mera, i anseende till fullkomligen hämmade kommunikationer, ifrån Sverige att förvänta; men Finska krigarne, öfverlemnade åt sitt öde, i strid ej blott med fiendtliga härar, utan äfven med natur och elementer, sökte inom sig sjelfva medlen till sitt räddning, och funno dem.

På Svenska sidan förstärktes emedlertid krigsmakten med Vargeringarnes uppsättande, och blef, sedan Danska krigsförklaringen ej länge dröjt att