Den här sidan har korrekturlästs
99
Hvardagshistoria.
Nog mins jag mig och en annan vän,
Så kär jag aldrig haft någon än,
Vi voro lika, vi voro sälla
Och tyckte sjelfva, vi voro snälla;
Men tiden gick, och med bitter gråt
Vi, trogna vänner, vi skildes åt.
Nu ha vi träffat hvarann igen
Och vänner äro vi, ja ja men,
Och säga: “ack, hur hjertans roligt
Att se dig åter!“ — och helt förtroligt
Vi skaka hand och vår mun han ler —
Men vänskap … det är det icke mer.