Den här sidan har inte korrekturlästs
99
Hvardagshistoria.
Ifgog mins jag mig och en annan van,
Så kär jag aldrig haft någon än, Vi voro lika, vi voro sälla Och tyckte sjelfva, vi voro snälla; Men tiden gick, och med bitter gråt Vi, trogna vänner, vi skildes åt.
Nu ha vi träffat hvarann igen Och vänner äro vi, ja ja men, Och såga: "ack, hur hjertans roligt Att se dig åter!" — och helt förtroligt Vi skaka hand och vår mun han ler — Men vänskap ... det är det icke mer.
Digitized by
Goc :
