Den här sidan har inte korrekturlästs
103
Jag vet ej; men alltid det tyckes mig da Som fjärran en klockeklang hördes, och så
Der ljöde en psalm med de orden: "Ja gråt, ty all verdenes väg skall det gå, Det vissnar som gräset och varder till strå; Förgänglig är glädjen på jorden." Bing, bang, Bing, bang! "Gråt!
Förgänglig är glädjen på jorden."
När dyster i hågen jag skådar på nytt, Hur jorden sin fägring i svepning förbytt När lunderna gulnat och foglarne flytt Och solen sig döljer i dimmor försvunnen; När Jobsbud komma om sorger och död Och kinden förbleknar, som gladde mig röd, Och modet vill svika vid vacklande stöd — Hvi smyger sig ofta ett löje kring munnen?
Digitized by LjOOQle
