Den här sidan har korrekturlästs
103
Jag vet ej; men alltid det tyckes mig da
Som fjärran en klockeklang hördes, och så
Der ljöde en psalm med de orden:
“Ja gråt, ty all verdenes väg skall det gå,
Det vissnar som gräset och varder till strå;
Förgänglig är glädjen på jorden.“
Bing, bang,
Bing, bang!
“Gråt!
Förgänglig är glädjen på jorden."
När dyster i hågen jag skådar på nytt,
Hur jorden sin fägring i svepning förbytt
När lunderna gulnat och foglarne flytt
Och solen sig döljer i dimmor försvunnen;
När Jobsbud komma om sorger och död
Och kinden förbleknar, som gladde mig röd,
Och modet vill svika vid vacklande stöd —
Hvi smyger sig ofta ett löje kring munnen?