Den här sidan har korrekturlästs
104
Jag vet ej; men alltid det tyckes mig då
Som fjerran en harpoklang hördes, och så
Der ljöde en hymn med de orden:
“Ja le, ty all verldenes väg skall det gå,
Det vissnar som gräset och varder till strå;
Förgänglig år sorgen på jorden.“
Kling, klang,
Kling, klang!
“Le!
Förgänglig är sorgen på jorden.“