Sida:Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu/110

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

104

Jag vet ej; men alltid det tyckes mig då Som fjerran en harpoklang hördes, och så

Der ljöde en hymn med de orden: "Ja le, ty all verldenes väg skall det gå, Det vissnar som gräset och varder till strå; Förgänglig år sorgen på jorden." Kling, klang, Kling, klang! "Le!

Förgänglig är sorgen på jorden."


Digitized by LjOOQle