Hoppa till innehållet

Sida:Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu/114

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

108



Solnedgång.


Se — solen sjunker ned vid syneranden,
Och aftonskimret sveps i nattligt mörker,
Som hviskar om förgängelsen och döden
I denna verld.

Vet — nu hon stiger upp der bortom gränsen
I samma skimmer, bytt till morgonrodnad,
Och firar glad uppståndelsen och lifvet
I annan verld.