Den här sidan har inte korrekturlästs
108
Solnedgång.
tS^e — solen sjunker ned vid syneranden, Och aftonskimret sveps i nattligt mörker, Som hviskar om förgängelsen och döden I denna verld.
Vet — nu hon stiger upp der bortom gränsen I samma skimmer, bytt till morgonrodnad, Och firar glad uppståndelsen och lifvet I annan verld.
Digitized by LjOOQle
