Den här sidan har inte korrekturlästs
190
Eva. Så löjligt!
Anna. Omöjligt!...
Båda.
Men hur kunde du inbilla dig, att han för
Någon annan uti hela vida verlden
Hyste någon sådan — ha-ha-ha-ha-ha ha! —
Kärlek — ha-ha-ha-ha! — än för mig? — ha-ha-ha!
Tänk, hvad de nu skola skratta åt oss.
Eva.
Ack nej! Vill du som jag, så helre tig!
Berätta ej, Att jag så låtit narra mig! Han kanske kommer då ej mer igen Till mig, som är hans allrabästa vän.
Anna.
Men något få vi dock väl tala om.
Digitized by
Goog •
